21 juli 2014

Springa var det ja...



Ni som känner mig eller följer mig på Instagram vet ju redan att jag har börjat att springa (eller kanske ska jag skriva att jag fastnat för löpning). Det är någonting som skulle låta helt absurt i mina öron för bara 7-8 månader sedan. Verkligen! Men jag kände hur dåligt jag mådde och hur ont jag hade i min kropp och tänkte "jag MÅSTE bara göra någonting, jag är ju bara 40 år"!


På den vägen är det. I januari anmälde jag mig till en bas-kurs i Höganäs som heter Groundfit där jag sakta började bygga upp styrkan i kroppen. Det var ingenting avancerat alls - men från helt otränad till att göra typiska styrkeövningar 2-3 gånger i veckan, gjorde stor skillnad på mig. Sakta, sakta kunde jag stretcha mina inledande 7-800 meter (jag orkade alltså inte ens springa en kilometer...) till 5 km som var mitt mål! Jag var så lycklig och stolt över mig själv!!


Utan att jag hann reagera kom giftet... det där som alla löpare pratar om, ett gift man inte kan/vill vara utan. Jag som är trebarns-mamma insåg att det var en stund jag fick ha helt för mig själv, utan klängiga barn, tjat och stress. Så JÄKLA skönt! Nu springer jag fortfarande inte särskilt långt men jag springer kontinuerligt 3-4 gånger i veckan. Två gånger har jag sprungit en mil! Jag har gått ned från storlek 48 i kläder till storlek 42 på 6 månader och det är bara en bonus! Ja det är galet - nästa mål är 1,5 mil. Det ska jag baske mig orka någon dag. Vänta bara!

Run Forrest Run...




3 kommentarer:

EM sa...

Jösses vad du är duktig! Jag ville också springa, men tyvärr så fick jag inte det pga min höftledsprotes.... shit också. Det blev gympa istället, och step. Sen blev jag dålig och nu är det skit o pannkaka. Mina 40 kgs nedgång har i alla fall gjort nytta och jag är rörlig. Men träna, det blir det inget med... och fasen, jag är glad att jag kan göra nåt i alla fall. Gräva i trädgården och sköta en gammal gård är inte fy skam heller. För en gammal kärring. ;-)
kram elsamarianne

Anonym sa...

Vilken grym förändring du gjort och fortfarande gör, heja dig! Jag är nästan fyrtio och känner samma sak, mycket pga en ryggskada som jag behöver övervinna.

Nu har jag så smått börjat besöka gymet och bara det är en vinst. Avundas dig och hoppas få springa också.

Kram och bra jobbat!

/cecilia

bohemian sa...

Vad härligt att läsa. Kanske jag och kommer dit hän.Slutat röka i allafall <3