22 oktober 2014

Idag - onsdag



Kommer jag att vara på Höganäs kommuns Entreprenörsträff kl 15:00. Det är så himla kul att man bor och verkar i en kommun som engagerar sig i företagen och gör sitt bästa för att utveckla möjligheterna för oss. Det gör mig glad! Idag föreläser Joachim Samuelsson - en känd näringslivsprofil från Helsingborg och Sofie Bly - fantastisk skodesigner. Jag dreglar över hennes skor! Ja alltså inte DREGLAR... men ni förstår vad jag menar :) Wow!




Självklart hålls träffen på Magasin 36 och där blir jag ju inspirerad bara av att vara så ingenting kan gå fel känns det som! 


Och i kväll är det Löparglädje igen! Härligt, härligt! Bilden är från i somras, i kväll kommer det vara varmare kläder och reflexväst som gäller. Men vi ses där! 18:00 sharp!

Kram Jenny

20 oktober 2014

Talking about problems


Idag tänkte jag först skriva om svårigheter jag stött på nu när jag startat eget företag. Men så fick jag se den fina bilden nedan och kom på andra tankar. Det finns många återvändsgränder och dilemmor man stöter på som ny företagare men så är det ju för alla. FINA saker som hänt är roligare att fokusera på. Jag har fått in tre härliga nya kunder som använder mig för rekrytering. Det är någonting att fira tycker jag! Tjohoo! 

Sen har jag jäkligt roligt varje dag - alla svårigheter och dilemmor jag stöter på LÄR jag mig någonting av! Det är så utvecklande! Och utvecklas vill vi väl alla vi människor. Och idag sitter jag och jobbar med en kopp kaffe på Espresso House :) Här är gratis wi-fi. See ya!

Jenny





14 oktober 2014

TACK!



TUSEN tack allihop för alla hejjarop, sms och meddelanden av olika slag! Jag är såååå glad och tacksam att jag har peppande människor runt omkring mig - som stöttar mig som nybörjar-löpare. Det värmer mitt hjärta! Kul också att få inspirera några - någon som ska springa mer och någon som känner sig otillräcklig precis som jag, som känner igen mig i det jag skriver om löpningen. Och som nu struntar i vad andra tycker/tänker. Härligt!

Själv har jag en liten bit kvar då... får jobba lite med mig själv och min självkänsla när det gäller löpning. Och det finns ju inget annat sätt än att göra det än genom att just... springa. Och springa lite till. Och några lopp. Så vi ses där ute!

Kram Jenny

13 oktober 2014

Helsingborgs Terränglopp 2014



Åh jag skulle egentligen skrivit till er igår men jag var helt SLUUUT! Jag hade vunnit en plats till Helsingborgs Terränglopp via Löparglädje och då får man ju ställa upp tänkte jag. Lite typiskt mig att dela en bild och Facebook och vilja vinna men sen när jag vinner på riktigt känner jag att jag nog inte ville vinna egentligen. Att springa ett lopp anordnat av IS Göta i Helsingborg - för löpare. RIKTIGA löpare! I korta short o linne. Sådana som springer marathon. Och så jag då... Ja, där var ju några andra till men 90% var sådana där i korta short och linne i alla fall! 

Riktiga löpare förresten... undrar när jag någonsin ska känna mig som en riktig löpare. Jag kommer aldrig köpa sådana där korta shorts...


Det var mitt första lopp någonsin. 8 km skulle vi springa i kuperad terräng. Jag hade förberett mig och sprungit en hel del. På asfalt och i sand... inte så mycket bland kullar. Men jag kände mig ändå förberedd på något sätt. Jag tänkte "jag ska bara fokusera på mig själv". 

DET var det ENDA jag inte gjorde! Jag fokuserade på ALLT annat än mig själv! Alla andra såg så snabba ut, till och med funktionärerna såg snabba ut. Jag undrade vad jag gjorde där. Världsvana löpare. Och jag. Sen funderade jag på vad de tänkte om mig. "Vad gör hon den där tjejen här, hon ser inte ut att kunna springa". Men till slut gick startskottet i alla fall och jag sprang iväg. Försökte springa ikapp de framför, blev stressad av de som låg bakom, blev stressad av allt! Att jag inte hittade. "Undrar om de verkligen har snitslat banan - jag kanske hamnar helt fel och inte hittar tillbaka!" Många tankar som ni förstår... 

Efter halva banan (4 km) kände jag att jag nog fick kliva av. Men tjejen från IS Göta som sprang sist, för att se till att vilsna själar (som jag) kom i mål tyckte att vi kunde gå lite. Så det gjorde vi. Jag pratade med henne om att det var mitt första lopp, att jag blev superstressad av att hon sprang bakom mig osv. Hon var så himla COOL och hjälpte och pushade mig. Vi sprang lite mer och helt plötsligt var vi i mål! Jag var sist, men vi var i MÅL! Tjo hooo! Jag gjorde det ändå och jag är så himla stolt. Fasiken vad jag lärde mig mycket om mig själv här! 

Nu måste jag se till att anmäla mig till fler lopp så jag får träna på att fokusera mer på mig själv. Jösses amalia! 


10 oktober 2014

Fredagsstädning


Halloj - tittar in en snabb sväng till er för att säga hej! Själv har jag jobbat hårt hela förmiddagen och nu går jag på nästa pass här hemma. Städningen. Ja, det är så jäkla tråkigt men det blir ÄNNU tråkigare liksom om det inte blir gjort. Jag har funderat fram och tillbaka på det här med att ha städerska men jag har lite svårt att förlika mig med att någon annan ska gå här och städa undan vårt skit... nej, det känns inte helt hundra. Jag kanske tvingas göra det framöver... det kanske jag gör... men inte nu. 


Nej, jag tar ett ordentligt tag med dammsugaren och plockar undan hjälpligt så får det vara klart med det sen. Barnen kommer hem snart och då får de hjälpa plocka upp på rummen innan jag far iväg på sonens hockeyträning. Solen skiner här nere i Skåne så jag borde ge mig ut på en löprunda men jag håller lite på mig. Ska springa Helsingborgs terränglopp på söndag, 8 km. Behöver all krafter till det. 


Och helgen kommer bestå av fotbollsmatcher för dottern och lite kalas för sonen som fyllt år. 

Hur många är ni förresten som liksom jag städar idag? Jag skrattar lite för mig själv när jag tänker på om någon med "ticks" för ordning och reda skulle komma in i mitt hem och se allt stök. Och min fina vägg med barnens teckningar - de har själv satt upp dem och jag har inte hjärta att ta ned dem! De får vara kvar helt enkelt. Och inte motsvarar de någon särskild inredningstrend heller - det skiter jag i.

Trevlig hel till er alla! Njut av den härliga hösten! Vi ses. 


05 oktober 2014

Svårt ämne...



Idag tänker jag ge mig på att försöka diskutera ett ämne jag funderat mycket på sista tiden. Frihet. Jag väninnor som har skiljt sig. Jag har funnits där för dem när de går genom denna fruktansvärda process. Det är känslomässigt jobbigt och till slut står man där utan sina barn 50% av tiden. Ja, jag vet inte om jag skulle klara av det faktiskt. 


Men efter ett tag står de där på "andra sidan" skiljsmässan - starka och stolta. De har fortfarande  barnen varannan vecka. Aj, ja de gör ont men de får också någonting annat - en fantastisk frihet. Att varannan vecka få göra vad de vill! Utan krav och måsten från olika håll. Jag har känt en större och större längtan efter MER sådan tid på sistone - tid utan krav och måsten. Där jag bara får bestämma SJÄLV, helt SJÄLV över min tid. Missförstå mig nu inte - jag vill INTE skilja mig! Jag älskar mina barn och min man... MEN åhhh vad jag vill vara själv lite mer! 


Det är så mycket med barnen, hus, hem, hunden, familjen. Jag försvinner liksom själv i bruset. Har svårt att hitta mig ibland. Jag försöker njuta av små stunder jag får ibland. Men jag ska säga ärligt att jag är jäkligt avis på mina skilda kompisar när deras helg kommer utan barn - de får sova länge, dricka te, gå promenader eller vad de nu än vill hitta på hela helgen lång. 

Tror att detta kommit smygande på mig. Mina barn har blivit lite, lite äldre och de klarar sig mer själva så visst får jag någon stund här och där. Jag har fått smaka på frihetskänslan liksom... och jag vill bara ha MER OCH MER. Men jag vill inte skilja mig! Jag vill ha kakan också. 

Någon som känner igen sig? Hur gör ni för att få stillat er törst efter frihet och egen tid? Utan att mannen och barnen ska bli ledsna. 

Kram Jenny